Svensk ordbok 2009, webbversion
verb klippte klippt, pres. klipper
klipp·er1ge (ngn) ett kraftigt slag
vard.hon klippte till honom i ansiktet○äv. ngt utvidgathan klippte till direkt på volley och målvakten hade inte en chansklippa till (ngn/ngt)sedan 18462fatta ett snabbt beslut
vard.komm.hon klippte till och köpte bilenklippa tillsedan 1877